Hoppa till innehållet
Telora Väntelista

För föräldrar

Mitt barn spelar för mycket – vad kan jag göra?

Det är vanligt att bråka om spel hemma, och det betyder inte att något är fel. Men ibland tar spelandet så mycket plats att sömn, skola och kompisar blir lidande. Här får du hjälp att se skillnaden, och konkreta saker du kan göra.

Hur mycket spel är normalt?

Det finns ingen exakt gräns. Folkhälsomyndigheten har en tumregel för fritid: högst cirka 1–2 timmar skärm om dagen för barn 6–12 år och högst cirka 2–3 timmar för unga 13–18 år. Då räknas all skärmtid på fritiden, alltså spel, sociala medier och video tillsammans. Skolarbete räknas inte.

Många barn spelar mer än så ibland, till exempel en helg eller på sommarlovet, utan att det är ett problem. Det viktiga är vad spelandet tar tid från. Folkhälsomyndigheten säger att det viktigaste är att skärmen inte går ut över sömnen.

Vilka tecken ska jag hålla utkik efter?

Ett enskilt tecken behöver inte betyda något. Det är när flera av dem håller i sig över tid som det är värt att reagera. Folkhälsomyndigheten nämner bland annat de här tecknen:

  • Barnet har svårt att dra ner eller sluta, även efter flera försök.
  • Barnet sover för lite eller vänder på dygnet.
  • Skolan påverkas, till exempel med mycket frånvaro.
  • Spelandet går ut över annat som barnet vill eller behöver göra.
  • Humöret och måendet blir sämre av spelandet.
  • Barnet fortsätter, eller spelar ännu mer, trots att det får negativa följder.
  • Det blir ofta bråk med familj eller vänner, eller barnet ljuger om hur mycket det spelar.

Ibland är mycket spelande ett sätt att fly från något annat, till exempel att barnet mår dåligt eller inte trivs i skolan. Då räcker det inte att bara ta bort spelet.

Är det ett beroende?

Världshälsoorganisationen WHO har dataspelsberoende (gaming disorder) med i sitt diagnossystem ICD-11. Det kännetecknas av att man tappar kontrollen över spelandet, att spelet går före andra intressen och vardagssysslor, och att man fortsätter trots att det ställer till problem. Det ska påverka livet tydligt och normalt ha pågått i minst 12 månader. Enligt WHO gäller det bara en liten del av alla som spelar. En diagnos kan bara ställas av vården efter en ordentlig bedömning.

Hur pratar jag med mitt barn om spelandet?

  • Var nyfiken först. Fråga vad barnet gillar med spelet, och vilka det spelar med. Titta på eller testa spelet själv. På kollaspelet.se finns guider till populära spel.
  • Välj ett lugnt läge. Ta inte samtalet mitt i en match eller precis när skärmen ska stängas av.
  • Börja allmänt. Prata om unga och spel i stort, och sedan om hur det ser ut för ert barn. Det känns mindre som ett påhopp.
  • Utgå från det du ser. ”Jag märker att du är trött på morgnarna” öppnar mer än ”du spelar för mycket”. Undvik ordet ”beroende” i början. Det kan kännas anklagande.
  • Lyssna mer än du pratar. Många unga vet själva att det har blivit för mycket.

Vilka regler fungerar?

  • Gör en plan tillsammans. Till exempel att läxorna görs före spel, och vilka tider som gäller på vardagar och helger.
  • Bestäm i förväg vad som händer om planen inte följs. Då behöver ni inte förhandla mitt i ett bråk.
  • Skydda sömnen. Stäng av skärmar 30–60 minuter före läggdags, och låt mobil och spel ligga utanför sovrummet på natten.
  • Hjälp till med avslutet. Många spel har inget naturligt slut. Varna en stund innan, och låt barnet avsluta en match i stället för att dra ur sladden.
  • Följ åldersgränserna och var uppmärksam på köp i spel. Lootlådor och skin-gambling kan leda in i spel om pengar.
  • Var en förebild. Regler som gäller hela familjen, till exempel inga skärmar vid maten, är lättare att hålla.

Var tydlig, men varm. Folkhälsomyndigheten skriver att en god relation mellan förälder och barn skyddar mot problematisk skärmanvändning.

När ska man söka hjälp?

Sök hjälp om ni har försökt ändra vanorna flera gånger utan att det håller, om spelandet länge går ut över sömn, skola eller kompisar, eller om konflikterna hemma blir så stora att ni inte kommer vidare själva. Du behöver inte vänta tills det har blivit riktigt illa.

Vid akuta fall: om ditt barn verkar mycket nedstämt, slutar gå till skolan, skadar sig själv eller pratar om att inte vilja leva. Kontakta vårdcentralen eller BUP via 1177. Vid akut fara: ring 112.

  • Elevhälsan i skolan kan ge stödsamtal och hjälpa er vidare.
  • Vårdcentralen kan bedöma och remittera, till exempel till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) om svårigheterna är stora.
  • 1177 ger sjukvårdsråd dygnet runt.

Du kan också få stöd som förälder, även om ditt barn inte vill vara med.

Telora öppnar snart. Vi planerar att erbjuda föräldrarådgivning, familjesamtal och behandling för unga via video, med legitimerade psykologer och psykoterapeuter.

Behöver ni hjälp nu?

Vid akut fara för liv eller hälsa: ring 112. För sjukvårdsråd dygnet runt: ring 1177. Barn och unga under 18 kan ringa eller sms:a Bris på 116 111, gratis och anonymt. Du som vuxen kan ringa Bris stödlinje för vuxna på 0771-50 50 50.

Öppnar snart. Legitimerade psykologer och psykoterapeuter via video. Ingen remiss behövs.

Öppnar snart. Ingen remiss.

Väntelista