Min partner spelar för mycket – vad kan jag göra?

När är det för mycket?

Många vuxna spelar mycket utan att det ställer till det. Det är inte antalet timmar som avgör. 1177 beskriver datorspelsberoende som ett spelbeteende som påverkar relationer, arbete, studier eller andra viktiga delar av livet negativt.

Det kan vara värt att ta på allvar om din partner:

• ofta sviker det ni har bestämt för att spela,
• sover dåligt, kommer för sent eller missar jobbet på grund av spelandet,
• lägger mer pengar på köp i spel än ni har råd med,
• blir irriterad eller undviker dig när spelandet avbryts,
• har slutat med annat som hen tyckte om, till exempel att träffa vänner,
• fortsätter på samma sätt fast ni har pratat om det flera gånger.

1177 påminner också om att mycket spelande kan vara ett tecken på att något annat i livet är tungt. Stress på jobbet, nedstämdhet eller ensamhet kan ligga bakom. Spelet blir då ett sätt att slippa tänka på det.

Vill du veta hur det kan se ut från din partners håll? Läs spelar du för mycket som vuxen?

Hur tar jag upp det?

Det finns inget perfekt sätt, men några saker brukar göra samtalet lättare:

• Välj ett lugnt läge. Inte mitt i en match och inte mitt i ett gräl. Säg gärna i förväg att du vill prata om något.
• Säg hur du har det. ”Jag saknar dig på kvällarna” är lättare att höra än ”du spelar jämt”.
• Var nyfiken på spelet. 1177 tipsar om att sätta sig in i spelvärlden för att kunna ställa frågor. Vad är det som är roligt? Vilka spelar hen med? Vad ger det?
• Fråga vad din partner själv tycker. Många har redan märkt att det har blivit mycket, men skäms för att säga det.
• Undvik att räkna timmar och att hota. Det leder ofta till försvar i stället för samtal.
• Kom överens om något konkret. Till exempel några kvällar i veckan utan spel, att ni äter utan skärmar eller en sluttid på vardagar. Bestäm också när ni ska prata om hur det har gått.

Om ni inte kommer överens

Det är inte säkert att din partner ser det som du gör. Du kan inte tvinga någon att ändra sig. Det du kan göra är att vara tydlig med vad du behöver och vad du inte orkar med.

Många anhöriga tar över mer och mer utan att säga något. De betalar räkningar, tar hand om barnen, ursäktar partnern inför vänner och ser till att vardagen fungerar. Det är lätt hänt, men det gör också att problemet syns mindre. Det är okej att säga ifrån och låta din partner ta sin del av ansvaret.

Har ni barn kan det hjälpa att prata om vilka regler som ska gälla för alla i familjen, inte bara för barnen. Då blir skärmen en fråga för hela hemmet, inte bara ett gräl mellan er två.

Glöm inte dig själv

Det är tungt att stå bredvid någon som har fastnat. Dina behov räknas också. Fortsätt att träffa vänner och göra saker du mår bra av, även när din partner inte är med.

Det kan hjälpa att prata med någon utanför relationen, till exempel en vän du litar på. Mår du själv dåligt kan du vända dig till 1177 eller din vårdcentral. Anhörigas Riksförbund ger stöd till dig som är anhörig. Gäller det spel om pengar, eller har köpen i spel börjat likna det? Då kan du ringa Stödlinjen på 020-81 91 00. De tar emot samtal både från den som spelar och från anhöriga, och du behöver inte säga vem du är.

Om din partner vill ha hjälp

Det är ett stort steg att erkänna att spelandet har tagit för mycket plats. Om din partner vill prata med någon finns flera vägar: 1177, vårdcentralen, särskilda mottagningar i vissa regioner och privata psykologer och psykoterapeuter. Ingen behöver ha en diagnos för att söka hjälp.

Läs mer om var man får hjälp med dataspelsberoende.

Telora öppnar snart. Vi planerar att erbjuda samtal via video med legitimerade psykologer och psykoterapeuter, för den som vill ändra sina spelvanor. Ingen remiss behövs, och man väljer själv hur många samtal man vill ha. Läs mer om dataspel och tv-spel, och skriv gärna upp er på väntelistan för att få besked när vi öppnar.

Behöver du hjälp nu?

Vid akut fara för liv eller hälsa: ring 112. För sjukvårdsråd dygnet runt: ring 1177. Har du eller din partner tankar på att skada sig själv eller att inte vilja leva? Ring Självmordslinjen på 90101, eller 112 om det är akut.