Spelar du för mycket som vuxen?

Hur mycket är för mycket?

Det finns ingen gräns i timmar för vuxna. Två personer kan spela lika mycket, och för den ena fungerar det bra medan den andra tappar fotfästet. Därför är det bättre att titta på vad spelandet gör.

WHO beskriver dataspelsberoende (gaming disorder) i diagnossystemet ICD-11 med tre kännetecken: att man tappar kontrollen över spelandet, att spelet går före andra intressen och vardagssysslor, och att man fortsätter trots att det får negativa följder. För en diagnos ska det tydligt påverka livet och normalt ha pågått i minst 12 månader. Enligt WHO gäller det bara en liten del av alla som spelar.

Men du behöver inte vara där för att vilja ändra något.

Tecken att lyssna på

Folkhälsomyndighetens tecken på skärmberoende gäller också vuxna. Några som ofta dyker upp när vuxna berättar om sitt spelande:

• Sömnen. ”En match till” blir två på natten, flera gånger i veckan.
• Jobbet eller studierna. Du kommer sent, är trött, skjuter upp tentor eller sjukanmäler dig efter en lång natt.
• Relationen. Det blir bråk om spelandet, eller din partner har slutat ta upp det.
• Annat har försvunnit. Träning, vänner utanför spelet, saker du brukade tycka om.
• Du har försökt dra ner, men det håller inte.
• Du spelar för att slippa känna stress, oro, ensamhet eller att livet inte blev som du tänkt.

Vill du se hur det ser ut för dig? Gör vårt korta, anonyma självtest om spel.

Spelet är ofta mer än ett spel

För många vuxna är spelet den plats där kompisarna finns. Det är där man skrattar, samarbetar och känner sig bra på något. Det gör det svårt att dra ner, för det känns som att man förlorar mer än ett tidsfördriv.

1177 tar upp flera skäl till att spelandet blir svårt att styra: en vana som är svår att bryta, kompisar som spelar mycket, att skjuta upp saker, stress och oro, och psykisk ohälsa eller diagnoser som depression, adhd eller autism. Många spel har inget naturligt slut, och en del kräver mycket tid för att du ska behålla din ranking.

Det är alltså inte konstigt att det har blivit som det har blivit. Och det betyder inte att det är något fel på dig.

Vad kan jag göra själv?

• Sätt en sluttid, inte bara en speltid. ”Jag slutar klockan elva” är lättare att hålla än ”två timmar”.
• Skydda vardagskvällarna. Spela mer på helgen, och mindre när du ska upp nästa dag.
• Säg det till dem du spelar med. Det blir lättare att logga ut när de vet varför.
• Gör det svårare att börja. Konsolen i ett annat rum, inget autostart, logga ut efter varje gång.
• Ha något inplanerat efteråt, eller före. Träning, middag med någon, en promenad.
• Lägg märke till när du spelar mest. Efter en jobbig dag på jobbet? När du är ensam hemma? Det säger något om vad du behöver.
• Prata med din partner, om du har en. Fråga hur hon eller han upplever det, och lyssna.

Har du försökt förut utan att det har hållit? Det är vanligt. Det är sällan viljan det hänger på, utan att vanan sitter djupt och att spelet fyller en funktion.

Läs mer om dataspelsberoende, tecken och frågor att ställa dig själv.

När är det dags att prata med någon?

Om spelandet länge har gått ut över sömn, jobb, studier eller relationer, om du har försökt ändra utan att det håller, eller om du spelar för att slippa må dåligt. Många väntar länge, för att man tycker att man borde klara det själv. Det behöver du inte.

Telora öppnar snart. Vi planerar att erbjuda samtal via video med legitimerade psykologer och psykoterapeuter, för dig som är vuxen. Du pratar hemifrån, utan remiss, och du väljer själv hur många samtal du vill ha. Läs mer om dataspel och tv-spel och hjälp för vuxna, och skriv gärna upp dig på väntelistan.

Vill du veta vilka vägar som finns? Läs var du kan få hjälp med dataspelsberoende.

Spelar du om pengar? Det är något annat. Ring Stödlinjen på 020-81 91 00.

Mår du dåligt just nu?

Vid akut fara för liv eller hälsa: ring 112. För sjukvårdsråd dygnet runt: ring 1177. Har du tankar på att skada dig själv eller att inte vilja leva? Ring Självmordslinjen på 90101.