För föräldrar
Ditt barn tittar på porr – vad gör du nu?
Kanske såg du historiken i webbläsaren. Kanske kom du in i rummet vid fel tillfälle. Oavsett hur du fick veta är det vanligt att bli chockad, arg eller orolig. Här kan du läsa om hur du kan reagera, hur ni kan prata om det och när det är dags att söka hjälp.
Är det normalt att en tonåring tittar på porr?
Nyfikenhet på sex hör till att växa upp. Och porr finns bara några klick bort, ofta utan att man har letat efter den. Många barn och unga ser porr någon gång, ibland av en slump, ibland för att en kompis visar.
Att ditt barn har tittat betyder alltså inte i sig att något är fel. Men det betyder att barnet kan ha sett saker som det behöver hjälp att förstå. Porr visar inte hur sex brukar vara, och den visar sällan att det handlar om två personer som båda vill.
Hur ska jag reagera?
Det första som händer är ofta en stark känsla. Det är okej. Men försök vänta med att säga något tills du har lugnat dig. Några saker att tänka på:
- Undvik att skämma ut. Barnet skäms troligen redan. Blir ditt barn utskällt nu, är det mindre troligt att det kommer till dig nästa gång något känns fel.
- Prata i enrum, inte inför syskon eller andra.
- Var kort första gången. Säg att du har sett det, att du inte är arg och att du gärna vill prata, nu eller senare.
- Visa att du finns där. Folkhälsomyndigheten föreslår att föräldrar säger något i stil med: ”Oavsett vad du berättar så kommer jag vara på din sida och hjälpa dig.”
Folkhälsomyndigheten skriver också att det fungerar bättre att sätta tydliga gränser och samtidigt visa empati och värme, än att välja det ena eller det andra.
Hur pratar man med sitt barn om porr?
Det behöver inte vara ett stort samtal. Ofta fungerar flera korta samtal bättre, till exempel i bilen eller under en promenad, när ni inte behöver titta varandra i ögonen. Börja gärna allmänt, med unga och porr i stort, och kom sedan in på ditt barn. Saker som kan vara bra att ta upp:
- Porr är inte verklighet. Kroppar, prestationer och det som händer är ofta överdrivet eller regisserat.
- Samtycke. Sex är något båda ska vilja, och båda kan säga stopp när som helst.
- Gränser. Ditt barn får säga nej till att titta när kompisar visar, och det är okej att stänga av sådant som känns obehagligt.
- Det är okej att fråga. Säg att barnet kan komma till dig, eller till någon annan vuxen det litar på.
UMO, ungdomsmottagningen på nätet, har texter och filmer om porr och verklighet som riktar sig till unga. Att tipsa om dem kan vara ett sätt att ge ditt barn kunskap utan att du själv behöver förklara allt.
Fler råd om att prata med en tonåring om svåra saker finns i hur du pratar med din tonåring om skärmen.
När ska jag vara orolig?
Det kan vara dags att söka hjälp om ditt barn:
- verkar ha svårt att sluta, även när det själv vill,
- tittar så mycket att sömn, skola eller kompisar blir lidande,
- verkar må dåligt, skämmas mycket eller drar sig undan,
- har sett något som har skrämt eller upprört det,
- tittar på allt grövre saker, eller pratar om sex på ett sätt som oroar dig.
Om en vuxen är inblandad. Har en vuxen skickat porr till ditt barn, bett om bilder eller försökt få kontakt i sexuellt syfte, ska du kontakta polisen. Ring 114 14, eller 112 om det är akut. Spara gärna meddelanden och namn, men skicka inte vidare bilder.
Var kan jag få hjälp som förälder?
Det är svårt att veta hur man ska göra, särskilt om ditt barn inte vill prata. Du behöver inte lösa det ensam. Bris har en stödlinje för vuxna med frågor om barn: 077-150 50 50.
Telora öppnar snart. Vi planerar att erbjuda föräldrarådgivning via video med legitimerade psykologer och psykoterapeuter. Där får du stöd i hur du pratar med ditt barn och vad som är rimligt att göra, även om ditt barn inte vill vara med. Vi planerar också att erbjuda samtal för unga. Läs mer på sidan om porr, och skriv gärna upp dig på väntelistan.
Vill ditt barn inte ha hjälp? Läs vad du kan göra då.
Öppnar snart. Legitimerade psykologer och psykoterapeuter via video. Ingen remiss behövs.
Vid akuta fall: verkar ditt barn mycket nedstämt, skadar sig själv eller pratar om att inte vilja leva, kontakta barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) via 1177, eller ring 112. Ditt barn kan också ringa Bris på 116 111.