Hur pratar man med sin tonåring om skärmen?

Varför blir det så lätt bråk?

För din tonåring är skärmen sällan ”bara” en skärm. Där finns kompisarna, humorn, musiken, spelen och en stor del av det sociala livet. När en förälder kritiserar skärmen kan det kännas som kritik mot allt det.

Folkhälsomyndigheten skriver att unga har svårare än vuxna att styra sin skärmanvändning, eftersom konsekvenstänket inte är fullt utvecklat. Ditt barn kan alltså både vilja ändra något och samtidigt försvara det hårt. Det är inte konstigt. Det är ofta så det ser ut i den åldern.

Myndigheten skriver också att ordet ”beroende” kan upplevas laddat och skuldbeläggande. Börjar samtalet där, är det lätt att barnet stänger av.

När ska man ta upp det?

• Inte mitt i ett bråk. När du precis har sagt åt barnet att stänga av, är ingen av er redo att lyssna.
• Inte sent på kvällen, när ni båda är trötta.
• Gärna sida vid sida. I bilen, på en promenad eller när ni lagar mat. Det är ofta lättare för en tonåring att prata när man inte behöver titta varandra i ögonen.
• Flera korta samtal fungerar ofta bättre än ett långt.

Hur börjar man samtalet?

Folkhälsomyndigheten föreslår att man först pratar om ungas skärmvanor i allmänhet, och sedan jämför med det egna barnets situation. Det känns mindre som ett påhopp. Några sätt att börja:

• ”Jag läste att många i din ålder tycker att de använder mobilen mer än de vill. Tror du att det stämmer?”
• ”Vad spelar du mest nu? Visa mig gärna.”
• ”Sover du tillräckligt, tycker du?”
• ”Finns det något med mobilen som du själv skulle vilja ändra på?”

Myndigheten skriver att det blir lättare att prata om svårare saker om du visar intresse för barnets digitala liv utan att döma. Fråga vad som är roligt, vem barnet spelar med, vad det följer. Lyssna mer än du pratar.

Vad brukar göra det svårare?

• Att börja med anklagelser, som ”Du sitter alltid med mobilen.”
• Att jämföra med syskon eller med hur det var när du var ung.
• Att hota med saker du inte tänker göra. Då slutar orden betyda något.
• Att ta upp allt på en gång: skolan, rummet, maten och mobilen.
• Att själv sitta med mobilen under samtalet. Barn gör ofta som vi gör, inte som vi säger.

Hur sätter man gränser utan att förstöra relationen?

Folkhälsomyndigheten skriver att det är bra om du som förälder kan sätta tydliga gränser och samtidigt visa empati och värme. Det ena utesluter inte det andra. Du kan säga: ”Jag förstår att det är tråkigt att stänga av mitt i en match. Mobilen ska ändå ligga i köket klockan tio.”

Bestäm reglerna tillsammans när det går, och bestäm i förväg vad som händer om de inte följs. Då behöver ni inte förhandla varje kväll. Myndigheten skriver också att en god relation mellan förälder och barn skyddar mot problematisk skärmanvändning. Relationen är alltså värd att vårda, även när det är som jobbigast.

Läs mer om att göra regler för skärmtid som håller.

Och säg gärna det här, som Folkhälsomyndigheten föreslår: ”Oavsett vad du berättar så kommer jag vara på din sida och hjälpa dig.” Det gör det lättare för ditt barn att komma till dig om något händer på nätet.

Om samtalen inte leder någonstans

Ibland räcker inte samtalen. Om ni har försökt många gånger, om bråken tar över vardagen eller om ditt barn verkar må dåligt, kan du behöva stöd. Det är inget misslyckande. Det är svårt att se sitt eget barn utifrån.

Telora öppnar snart. Vi planerar att erbjuda föräldrarådgivning via video med legitimerade psykologer och psykoterapeuter. Där får du hjälp med hur du pratar med ditt barn och sätter gränser som håller, även om ditt barn inte vill vara med. Vi planerar också familjesamtal och samtal för unga. Skriv gärna upp dig på väntelistan.

Vill ditt barn inte prata alls? Läs när ditt barn inte vill ha hjälp.

Vill du prata med någon redan nu? Bris har en stödlinje för vuxna med frågor om barn: 077-150 50 50.